Vilka länder har inte utlämningsavtal med sverige

Sverige har antagit den europeiska utlämningskonventionen som utarbetats inom ramen för Europarådet. Om HD eller regeringen finner ett hinder för representation enligt Utlämningslagen kan det därför påvisas för vår avtalspartner att avstående från utlämningsförfarande också är förenligt med gällande avtal. Enligt Förlängningslagen är det upp till HD att pröva om det finns något rättsligt hinder för utlämning.

Om HD har hittat ett sådant hinder bör regeringen vägra utlämning. Om HD däremot har konstaterat att det inte finns några rättsliga hinder för handläggningen, måste regeringen besluta om den ska beviljas eller inte. Naturligtvis måste regeringen naturligtvis se till att det beslut som fattas inte medför en överträdelse av det tillämpliga avtalet.

Regeringen bör också ta hänsyn till ömsesidiga åsikter. Om regeringen avslår utlämning av Sveriges avtal med utländska myndigheter s XX, och SVJT om utlämning av brottslingar från och till Sverige utlämning av brottmål, även om HD inte har funnit några rättsliga hinder för godkännande, kan det vara svårt att förklara och försvara regeringens beslut för sökanden.

Ett sådant beslut att vägra kan lätt ses som en ovänlig handling och eventuellt som ett brott mot det tillämpliga avtalet från denna stat, och detta kan påverka vår förmåga att utlämna brottslingar från denna stat till Sverige. Det har dock hänt från tid till annan att regeringen har vägrat att utlämna en person, även om HD inte har hittat något hinder för utlämning. Nyligen kan två fall nämnas där frågan uppstod om utlämning bör vägras av humanitära skäl.

Enligt avsnitt 8 i Utlämningslagen kan utlämning inte beviljas om det i särskilda fall på grund av den påstådda personens Ungdom, hälsotillstånd eller personliga omständigheter dessutom, med tanke på lagens Art och en utländsk Stats intresse, är klart oförenligt med mänsklighetens krav. Det finns inga relevanta hinder i den europeiska utlämningskonventionen, och därför har Sverige reserverat denna paragraf i sin tillgång till konventionen.

Båda de ovan nämnda fallen syftade till utlämning till de stater som har ingått den europeiska konventionen om utlämning, och omständigheterna i dessa fall var följande: Schweiz bad att S., som var fransk medborgare, skulle utlämnas till Schweiz. Chade dömdes för stöld, bedrägeri i en schweizisk domstol. Ett barn, som var en son, led av en sällsynt sjukdom, och ett läkarintyg togs att för sonen skulle det innebära psykiskt trauma om Fadern berövades frihet.

I ett beslut den 24 April fann HD ett hinder för den begärda utlämningen i enlighet med Utlämningslagen. Regeringen hänvisade också till bestämmelsen i Europakonventionen om utlämning att staten inte behöver utlämna sina egna medborgare och att Sverige i en särskild förklaring i samband med denna bestämmelse angav att svenska medborgare av en utlänning som är i Sverige också förstås.

Som grund för framställningen kallades åklagaren i Venedig av häktningsbeslutet och baserat på misstanken att B hade begått en lång rad brott, främst gäldenärens brott. När det gäller de flesta brotten fann HD den 18 januari att det fanns hinder för utlämning eftersom fallen inte utgjorde ett brott enligt svensk lag eller för att det inte fanns någon sannolik orsak till att B hade begått brotten i fråga.

När det gäller ett av brotten, dvs. att B som VD i bolaget lönsamt hade lämnat felaktiga uppgifter om bolagets finansiella ställning i bolagets balansräkning, fann HD att det fanns sannolika skäl till att B begick ett brott som är enligt svensk lag Det representerar bokföringsbrott. HD kontrollerade sedan om det fanns sådana humanitära skäl som enligt 8 kap. Utlämningslagen utgjorde ett hinder för utlämningen av B.

Han bodde i Sverige i flera år. Han var gift med en svensk kvinna, och paret reste tillsammans till Stockholm. De hade en döv dotter, som var i 8 NJA C HD, fann att dessa personliga omständigheter, även om de förvärrade, inte orsakade hans utlämning, var tydligt oförenliga med mänsklighetens krav och därmed motsäger effekten av utlämning. Regeringen bedömde dock situationen annorlunda och avvisade den 21 januari avslöjandeförfarandet med hänvisning till Avsnitt 8 i Utlämningslagen.

Med tanke på vad som hände i förhållande till B: S personliga förhållanden och med tanke på den korta tid som återstod i hans straff för det påstådda brottet, kallades det i enlighet med svensk lag, och omständigheterna annars skulle vara klart oförenliga med mänsklighetens krav på att avslöja B. I det första fallet följde regeringen inte Avsnitt 8 i Utlämningslagen.Beslutet att vägra var därför troligen grundat på andra humanitära skäl än de som nämns i Utlämningslagen.

Humanitära skäl tillskrivs också mer son till S. När det gäller den europeiska utlämningskonventionen behandlade regeringen inte Sverige som förbehållet att vägra utlämning av vissa humanitära skäl. I stället nämnde regeringen det svenska uttalandet att konventionens påstående att en stat kan vägra att utlämna sina egna medborgare borde kunna ansöka i Sverige, förutom svenska medborgare, även från svenska utlänningar.

Det kan således inte hävdas att regeringen i detta fall tolkat 8 mom.I Utlämningslagen på något annat sätt än HD. I stället ansåg regeringen, utan att förlita sig på någon särskild bestämmelse i Utlämningslagen, att det var för bra att vägra utlämning efter eget gottfinnande. För att svara på ett eventuellt påstående om att beslutet utgjorde ett brott mot Europakonventionen om utlämning erinrade regeringen sedan om den svenska förklaringen om omfattningen av frigivningen för sina medborgare, och detta trots att svensk praxis vid utlämning inte ger stöd till platsen bosättning i Sverige för att förhindra utlämning, annat än sådan bosättning, kan underlätta genomförandet av avsnitt 8 i tillämplig Utlämningslag.

I det andra fallet tolkade regeringen direkt avsnitt 8 i Utlämningslagen på ett annat sätt än HD. När HD yttrade sig och regeringen meddelade sitt beslut hade det gått mer än fyra år sedan Italien begärde utlämning och mer än två år sedan målet var anhängigt i HD. Den här tiden är underbar i sig. Ännu mer anmärkningsvärt och otillfredsställande för sökandens stat är den nödvändiga tiden, när det är uppenbart att regeringen i sitt beslut att vägra anser det nödvändigt att hänvisa till den korta tid som återstår tills brottet tilldelas i enlighet med svensk lag.

Enligt svensk lag är ett utlämningsavtal inte en förutsättning för utvisning från Sverige. Om HD finner att det inte finns några hinder för utlämning i Utlämningslagen, har regeringen möjlighet att bevilja utlämning till ett land med vilket Sverige inte har ingått något utlämningsavtal.

Har marocko utlämningsavtal med sverige

Mot denna bakgrund är SVJT om utlämning av brottslingar från och till Sverige utlämning av brottslingar en position på HD att överraska. Fallet gällde den belgiska begäran om utlämning av W, som var brittisk medborgare och som i Belgien dömdes för olika brott till fängelse i två år, samt böter. Det finns ett gammalt avtal mellan Sverige och Belgien om utfärdande av tal.

I protokollet den 7 januari uppgav HD inledningsvis att vissa av de brott som de dömdes för omfattades av de svenska belgiska konventionerna.

Utlämningsavtal norge

Därefter lade HD till: "Det finns inget stöd i konventionen för utlämning av W i förhållande till andra brott som nämns i beslutet - förskingring av beställd egendom, utställning av en upptäckt check och ett enkelt konkursbrott. Det finns utlämningsfaciliteter för dessa brott. En av konsekvenserna av denna princip bör vara att utlämningsavtalet inte hindrar utlämning för brott som faller utanför avtalets räckvidd.

För sådana brott bör utlämning vara möjlig på samma sätt som om det inte fanns något utlämningsavtal. Således bedömde förresten HD själv uppenbarligen situationen i ett annat fall, som var relaterat till utlämning till USA för brott som inte omfattades av den svenskamerikanska konventionen. Även om HD finner att det inte finns några rättsliga hinder för utlämning är regeringen således inte begränsad till att avslå en ansökan från en stat med vilken Sverige inte har något utlämningsavtal.

Ändå kan restriktiva metoder mot en viss stat naturligtvis, med tanke på det vanliga ömsesidiga tänkandet på detta område, påverka vår egen förmåga att utlämna brottslingar från den andra staten. I många fall avvisas utlämningsförfaranden eftersom den lag enligt vilken utlämning begärs inte är ett brott enligt svensk lag eller i vilket fall som helst, och inte ett brott av den allvar som anges i Avsnitt 4 i Utlämningslagen.

I andra fall kan framställningen inte godkännas eftersom det inte finns någon sannolik anledning till att den eftersökta personen begick ett registrerat brott. Kravet att sådana "sannolika orsaker" ska fastställas i 9 andra stycket i Utlämningslagen, men i enlighet med följande tredje stycke är det möjligt att genom överenskommelse med en annan stat besluta att domstolens beslut ska tas som grund för utlämning, utom i ett särskilt fall i det här fallet visar det att lösningen är klart felaktig.

Således frihetsberövande beslut från domstolar i länder som är relaterade till denna konvention, T. Andra avtal, T. I vissa fall, HD, således, genomfört en studie av bevis, och baserat på detta slutsatsen att det inte finns några sannolika orsaker. Följande exempel kan nämnas: USA har begärt att en amerikansk medborgare utlämnas som misstänkt för våldtäkt och andra moraliska brott.

Grunden för framställningen var tre arresteringsbeslut som utfärdats av en amerikansk domstol. B är kontroversiellt-ett brott. Bevisen mot honom bestod främst av information om kvinnan han påstås ha våldtagit. HD analyserade berättelserna om B och kvinnorna och drog slutsatsen att bevisen mot B inte var så starka att det skulle vara möjligt att överväga de troliga orsakerna till att B begick brott avsedda för utlämningsförfaranden.

De två rättsliga råden var olika och ansåg att det fanns en möjlighet att B hade begått brott. En storjury i Kalifornien beslutade att åtala dessa brott, bestående av andra människor, för att utfärda kontroller i tron att pengarna skulle användas för att acceptera försäkringar, men han själv tjänade pengarna. Han drog också andras namn på kontrollerna. En domare i Kalifornien har beslutat om häktningen.

Ett stort antal vittnen hördes inför storjuryn, men den misstänkte fick inte närvara eller företrädas av agenter. Dessutom ställde förhöraren i stor utsträckning ledande frågor till vittnena. Allt detta innebar att man enligt HD bör iaktta största försiktighet vid bedömningen av bevisvärdet. När det gäller dem med" storstöld " - fall åtalades endast 55 av 56 fall.

När det gäller dessa 55 fall, fann HD i sitt beslut den 11 juni, är det oklart att O: s beteende orsakade skada.

Mot bakgrund av detta, och med försiktighet i den bedömning som efterlystes, ansåg HD att det inte fanns några sannolika orsaker, att O begått de som" grov stöld " utpekade ärenden. När det gäller anklagelsen om "förfalskning" fann HD att det utreds att någon skrivit under namnet på en annan i fallet med dokumentationen om vissa kontroller.

I nästan alla fall förklarade brevexperten att namnen i fråga var undertecknade O, men han avslöjade dock inte vilka speciella egenskaper som ledde honom till denna bedömning. HD fann också att han tog hänsyn till O: s uttalande att han för denna händelse drog namnet på en annan person, han ansåg det samtycke och att han därmed inte agerade för bedrägliga ändamål. HD lade till: "De personer vars namn i de påstådda kontrollfallen skrevs av andra sa säkert att de nästan utan undantag inte bemyndigade andra att underteckna sitt namn.

O hävdar dock att han inte agerade med bedrägliga avsikter, men han får stöd i det faktum att det inte antas att ingen skada orsakades av förfarandet. SVJT om utlämning av brottslingar från och till Sverige utlämning av brottslingar, även om det enligt Utlämningslagen krävs fullständig bevisning i förhållande till den misstänktes skuld, men tillräcklig för de sannolika skälen till varför den misstänkte begått det brott som han begärs för, HD I I I I I I I I I I I i dessa fall tillämpas mycket strikta krav på bevis.

I det första fallet var således kärandens påståenden och berättelsen om händelseförloppet otillräckliga för att överväga möjligheten till möjliga skäl till varför den misstänkte var skyldig till Våldtäkt och andra moraliska brott. I det andra fallet verkar HD ha gått ännu längre i sitt krav på bevisstyrkan. Jag undrar varför HD visade så stor skepsis inför storjuryn, som i detta fall innebar en stor mängd vittnesmål, för att inte tala om att de undanhållits I O: S frånvaro.

Storjuryn är ett förberedande förfarande där samma skyddsgarantier inte rimligen kan krävas som i domstol. Förfarandet kan jämföras med en häktningsförhandling i svensk förvar i frånvaro av en misstänkt, som knappast kännetecknas av större rättssäkerhet. Sådana förhandlingar leder ofta till ett beslut om frihetsberövande när inga vittnen har hörts, och detta beslut om frihetsberövande kan användas som grund för en begäran om utlämning från ett annat land.

Det är också svårt att förstå varför HD inte anser att det finns bevis för att det finns sannolika skäl till att O begick de brott som han åtalades för. HD verkar inte tvivla på att det finns sannolika skäl till varför O lyckades utfärda kontroller för försäkringsändamål och att han själv tog pengarna. Det skulle vara nära till hands att överväga att det också är troligt att de personer som utfärdade kontrollerna.

När det gäller förfalskningsbrotten påpekades att O skrev namnen på andra personer på kontrollerna, och detta borde åtminstone göra det troligt att han begick en brottslig handling. Att, som HD gör, lägga så stor vikt vid den inte så nära möjligheten att skriva andras namn på kontroller med deras samtycke eller utan bedrägligt syfte, verkar vara att gå utöver vad som krävs för kontroll om det finns en sannolik orsak till att den misstänkte begått ett brott.

Det är också svårt att förstå vilken betydelse det sägs ha sitt ursprung i eller inte, eftersom skadeståndsanspråket inte ska finnas i vare sig gällande amerikanska straffbestämmelser eller relevanta svenska bestämmelser om förfalskningsbrott. Sannolik orsak för en viss person att begå ett brott är vad som krävs enligt rättegångsbalken för att en misstänkt ska arresteras.

Samma kriterium upprättades i Utlämningslagen som grund för utlämning. HD: s ställningstagande i mål om utlämning till USA har lett till svensk-amerikanska diskussioner om tillämpningen av utlämningskonventionen mellan Sverige och USA. Det fanns enighet i dessa samråd om att utlämningssamarbetet mellan Sverige och USA skulle effektiviseras och att detta bäst skulle kunna ske genom en granskning av utlämningskonventionen.

Följaktligen undertecknades en tilläggskonvention till den svensk-amerikanska konventionen den 22 juni. Enligt denna tilläggskonvention måste beslutet om frihetsberövande och eventuell ytterligare dokumentation godtas som en tillräcklig grund för utlämning, såvida det inte i ett visst fall är oklart att beslutet om gripande är uppenbart felaktigt. Avsikten är bland annat verklig.

I stället bör enligt Avsnitt 9 tredje stycket i Utlämningslagen ett beslut om amerikansk frihetsberövande normalt fattas som grund för utlämning. Vid utlämning av en person som redan har dömts för ett brott kan utlämningslagstiftning enligt första stycket i kapitel x förekomma om beslutet inte stöds av utredningen och inte på något annat sätt orsakar allvarlig påminnelse.

I den 9: e tredje stycket anges emellertid att det genom överenskommelse med en annan stat kan fastställas att en dom av en domstol i en annan stat bör godtas som grund för utlämning, såvida det inte i ett särskilt fall visar att domen är uppenbart felaktig. Både Europakonventionen om utlämning och de bilaterala utlämningsavtal som Sverige ingått kan betraktas som de avtal som avses i 9 tredje stycket och domstolarna i de stater som är parter i dessa avtal måste godkännas i Sverige utan vidare.

Undersökning som grund för utlämning. Som en fördömande dom betraktas det också som en fördömande som ännu inte följs av en definition av straff. Men vad som bör förstås av politiska brott definieras inte i lag. Det finns också utlämningsavtal, som Sverige ingått inte hade någon definition av detta begrepp. Det kan dock noteras att Sverige har utarbetat FN: s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord på brott, där 12 i artikel VII säger att folkmord inte bör betraktas som ett politiskt brott när frågan om utlämning uppstår.

SVJT för utlämning av kriminella till och från Sverige. Överlämnande av brottslingar. Frågan om hinder för utlämning fanns i enlighet med avsnitt 6 i Utlämningslagen, främst frågades först i följande fall: USA begärde Taiwansen Tsu-Tooth. Mordet på Taiwans dåvarande vice premiärminister och nuvarande President Chiang Ching-kuo.

Brottet begicks i USA. I sitt beslut den 22 augusti förklarade HD: "utan tvekan hade Cheng politiska motiv för sina handlingar; Syftet med mordförsöket borde ha varit att åstadkomma en förändring av de interna politiska förhållandena i Taiwan, om inte omedelbart i alla fall på lång sikt. Denna lag har emellertid politiska motiv, inte tillräckligt för att göra den till ett politiskt brott i den mening som avses i Avsnitt 6 i Utlämningslagen.

I samband med huset hittades också olika läkemedel, men det fanns inga stora mängder. Jag har aldrig blivit straffad förut. Under förhöret förnekade jag anklagelserna om narkotikasmuggling. Efter det hamnade jag utomlands och jag blev inte serverad. I oktober fängslades jag i min frånvaro. Under denna tid reste jag flera gånger till länder som har utlämningsavtal med Sverige, men det fanns inga problem.

Dessa länder ligger dock utanför Europa. Så jag undrar i vilka länder jag kan vara i fara och förfoga över om jag går med? Vad kan vara skillnaden i mitt fall praktiskt om jag registrerade mig för tjänsten? Servicekvittot skickade mig hem, det stod ," frånvaroanhållandet har inte tillämpats ännu", vad menas med detta? Lyckligtvis var det mer än en fråga. Naturligtvis är det viktigaste att ta reda på vilka länder jag kan skonas när jag arresteras i min frånvaro, men jag skulle verkligen vara oerhört tacksam om du kunde svara alla.

Lawline svarar hej och tack för att du kontaktar oss med din fråga! Din fråga innehåller faktiskt två delar, som jag ser it.As en regel kan du inte vara säker på att i något land som har utlämningsavtal utfärdas de inte om du arresteras där.