Vad kostar en partikelaccelerator

I stora acceleratorer är synkrotronstrålning så intensiv att hela acceleratorn måste begravas under jord för att upprätthålla en säkerhetsstandard. Fermilab-partikelacceleratorn i Illinois har en cirkulär kurs på 4 miles 6. Katodstrålen i din TV är en lågenergiaccelerator som lanserar fotoner i det synliga ljusområdet på en glasplatta, en skärm.

Genom denna metod har partikelfysiker detekterat partiklar med högre energier än vad dagens partikelacceleratorer kan åstadkomma, men de har också lyckats upptäcka nya.

Fotonströmmen omdirigeras ständigt för att fylla skärmen med pixlar. Denna omdirigering utförs ganska snabbt, eftersom vi uppfattar den växlande strömmen av fotoner som en kontinuerlig bild. Linaracceleratorer med hög energi eller Linac används i fysiska tillämpningar. En serie plattor lockar och slår alternativt, tar bort laddade partiklar som rör sig genom dem, drar partiklarna framåt eftersom de ännu inte har passerat dem och stöter bort dem efter att de har gjort det.

Nu vill en grupp europeiska forskare bygga en ny partikelaccelerator i Lund som ska skapa världens mest intensiva stråle av neutriner.

Således kan alternerande elektriska fält användas för att accelerera partikelströmmar vid mycket höga hastigheter och energier. Fysiker använder dessa acceleratorer för att simulera exotiska förhållanden, till exempel mitt i stjärnor eller nära universums början. Den största linjära partikelacceleratorn är Stanford Linear Accelerator med en längd av 2 miles 3.

Inom tre år utvecklades acceleratorn ytterligare, och i April började verksamheten igen. Här berättar hon mer om hur hon blev intresserad av fysik och dess forskning i Atlas-experimentet. Sarah diskuterade ofta astronomi och fysik med sina föräldrar när hon växte upp. Hennes intresse växte med tiden, och så småningom började hon studera på en projektlinje i fysik. Det var ett bra sätt att komma i kontakt med forskargruppen partikelfysik, och utbildningen var samarbetsvillig.

Sarahs examensarbete ägde rum vid D0 D-NOLL, ett partikelacceleratorexperiment vid Fermilab i Chicago, och hon fick också sin doktorsexamen. Hon fick sedan ett forskningsbidrag från Vetenskapsrådet och återvände till fysik med en föreläsare efteråt, Sarah var en regelbunden medarbetare.

Först och främst letar jag efter en supersymmetrisk övre gräns partner. Sedan leder jag Shift-projektet, ett femårigt projekt finansierat av Knut Foundation och Alice Wallenberg, där vi utvecklar och letar efter modeller som inkluderar partnerpartiklar så att det inte finns något som löser problemen med finjustering av Higgass. I Atlas-projektet används uppgifterna delvis för att söka efter nya okända partiklar, samt för att mäta partiklar som du redan känner till.